gobolina

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3281947.ab

Men det är väl klart hon tryggt kan sitta där och ojja sig över andra kvinnors hangups. Hon, med sitt bländvita leende, tjocka hår och glittrande ögon, som är själva mallen för hur en stereotypiskt snygg kvinna "ska" se ut! Men jag måste tillstå att vi kvinnor själva är med och skapar utseende fixering och fettvalksångest. Genom att slaviskt läsa modebloggar, ta till oss sminktips, läsa bantningsråd och annan skit jämför vi oss ständigt med utopier och värderar oss som sämre, fulare, fetare och dummare än mode industrins "hitte-på-ideal". Aningen dumt faktiskt... Nä, gå en lördagförmiddag och storhandla på Willys eller Coop Forum och spana in helt vanliga alldagliga kvinnor där istället. 
Tänk så mycket bättre att värdera sig själv utifrån sina egna förmågor och företräden, istället för att bygga vi upp en längtan efter något vi inte alltid har.


Man är värd så mycket
som man värderar sig till.
Francois Rabelais

Alltså; på sjuttiotalet satt "grönisar" och kollektivfamiljer och drack rödvin ur traditionella mjölk glas och det var minst lika gott som idag. Nuförtiden rymmer vinglasen en halvliter för att man ska hinna göra av med "bibban" på en helg, och dom långa omskrivningarna för gott, mindre gott eller fördjälvligt är som en synonym uppslagsbok för någon poetisk rappakalja...Då drack man vin och umgicks. Disskuterade politik, världsläget och andra viktiga ting. Idag häller rödvinskärringarna upp sin halvliter och kollar på På spåret med Invar Oldsberg. Själv doppade jag i början av åttiotalet penseln varannan gång i vattenglaset och varannan gång i vinglaset, under tiden jag målade akvarell och faktum är att jag inte kände någon större skillnad...

Satt på en ölbåt på älven i lördags och tänkte svinga en bägare med några goda vänner. Killarna köar gentlemannamässigt vid baren medan vi tar plats på däck. Två herointrötta greker i traditionell hästsvans och solblekta jeans springer, eller springer var kanske ett starkt ord, strosar förvirrat omkring och försöker servera mat. Men eftersom dom förmodade kunderna för längesedan ledsnat på att vänta och därför redan gått, får de helt sonika slänga maten i soporna. Under tiden växer sig öl kön allt längre... Och vi väntar och väntar och väntar...När en av killarna slutligen anländer till bardisken är dom ölsugna människorna nära att brisera. Han får fortfarande inte upp farten trots allt trummande på disken, plockande med pengar och ilskna blickar. Under tiden har den andra servitören hade fullt upp med att leta sina solbrillor. Det var ju liksom viktigt att inte tappa looken. Ett tag senar anländer personal nummer tre i taxi! Inte ett strå bättre...När sällskapet vid bordet bredvid får sin mat, får dom inte det dom beställde utan något helt annat. Jag undrar hur anställnings intervjun gick till när dessa tre sammetsögda män fick jobbet. Hur tänkte han då? 

Vi har varit till vår "sportstuga i fjällen" i helgen. Redan på vägen till Åsele satt det plogpinnar med 5 meters mellanrum efter dikesrenen. Herregud! När vi åkte var det ju i alla fall augusti fortfarande. Det är bara att plocka fram skoterskorna och täckbyxorna... Fick 3 liter kantareller av min godhjärtade mor, som för övrigt låg bekvämt ner på en tuva medan hon plockade mina "trattisar". Min charmfulla pappa undvek att backa på min bil den här gången, vilket han lyckades göra sist vi var upp. Han snackade något om döda vinkeln osv...vi satt en varningstriangel på bagageluckan under resten av helgen. Lilla Roffe, som är en bichon frise-lasa apso-papillion blandning,  får alltid en släng av stövare eller nåt, så fort vi är i dom där trakterna. Det räcker med en liten stackars ren i diket för att han ska börja darra och gnälla och försöka klösa sig ut ur bilfönstret. Jag har föresten en kompis som försökte göra det en gång. Hon satt i baksätet på en bil och såg en bekant på parkering när hon istället för att veva ner rutan och hojta hej, försökte klösa ner rutan medan hon lite ynkligt pep tuut!!