Alltså; på sjuttiotalet satt "grönisar" och kollektivfamiljer och drack rödvin ur traditionella mjölk glas och det var minst lika gott som idag. Nuförtiden rymmer vinglasen en halvliter för att man ska hinna göra av med "bibban" på en helg, och dom långa omskrivningarna för gott, mindre gott eller fördjälvligt är som en synonym uppslagsbok för någon poetisk rappakalja...Då drack man vin och umgicks. Disskuterade politik, världsläget och andra viktiga ting. Idag häller rödvinskärringarna upp sin halvliter och kollar på På spåret med Invar Oldsberg. Själv doppade jag i början av åttiotalet penseln varannan gång i vattenglaset och varannan gång i vinglaset, under tiden jag målade akvarell och faktum är att jag inte kände någon större skillnad...
