Kenneth och Barbro

Lägger in en bild på vår fosterhems placering Barbro när hon äter bredvid Kenneth. Det är en sur kärring på 12 år med en pinne i röven. Hon ska få känna frihetens vindar de sista ljuva åren. Dvs istället för att sitta på en balkong på våning två, får hon tillgång till ett område stort som Lycksele....Men hon ligger mest och hårar ner en dyna på altan.



Knäpp Kenneth

Knäpp-Kenneth har fått sällskap. En grinig grå/vit gammal kärring på tolv år, som tycker att Kenneth är en slyngel och bara allmänt irriterande. Hon tror förmodligen, med all rätt, att hon är lite vassare än honom också. Häromdagen låg han över en timme i en papperskasse. Han lekte tittut, klappade till allt som gick förbi och sov en stund....Vad säger man... Hon, Barbro, jamar och vill ut hela tiden men så fort man öppnar dörren stelnar hon till och blir liggande på hallmattan. Jaja jag hoppas hon får några bra sista år hos oss.

Förföriska ögon.

I morse när jag slog upp mina bruna, stirrade jag rakt in i Kenneths isblåa sängkammarblick. Med lätt snelögd blick klippte han med ögonlocken som om han ville säga ; gomorron snyggning! När jag vände mig om, klev han obeymmrat över mig och la sig till rätta framför näbben på mig igen. Suck! Då måste jag kliva upp och när jag strosar ut för att göra morgon toalett, sträcker han ut sig i sin fulla längd på min uppvärmda sida av sängen, nöjd med utrymmet han psykat till sig.



Kenneth

Han är den slöaste katt jag vet. I går låg han vriden som ett oändlighets symbol upp efter ytterdörren och jamade klagande. När vi lydigt öppnar dörren, rullar han ut!  Ibland ligger han utsträckt i sin fulla längd i köket, medan man lagar mat. Då och då behöver man flytta på honom och föser med foten så han ska hoppa iväg, men nähädå man kan fösa runt honom några varv, innan han irriterat masar sig upp och iväg. Suck!
image11

Livet i 190....och snelögda Kenneth

Hur kommer  det sig att mitt liv alltid är någon sorts autobahn? 
Tänker ofta att jag ska ta det lugnt i veckan och hinna vara kreativ, skapa, ta hand om mig själv eller bara läsa men ack nej!  Jag önskar att dygnet hade mer timmar för det är sovandet som får stryka på foten när springer runt som en duracell kanin på kvällarna...

Jajja.

Vår katt Kenneth är 9 mån, kastrerad och lite skvätträdd för "otäcka" ljud ute.
I går kväll hängde han med mig och min hund Roffe på en kortare kvällsprommis. 
Han trixa lite med Roffe, gjorde sken anfall, lekte kurragömma och följa john. Rätt vad det var var han "osynlig" för ett ögonblick, jag och Roffe strosade vidare hem. Plötsligen hör jag hur han jamar lite uppstudsigt, jag vänder mig om och får se Kenneth, med mycket kaxig attityd, mopsa mot en oskyldig springelspaniel lite längre bort. 
Jag lockar och "kissar" för att få med honom hem, utan resultat. Ytterligare en minut senare kommer två små pudlar, som han, till min förvåning också terroriserar! Jag låtsas att det inte är min katt och går i rask takt hem. 
Innan det är dags att krypa under täcket, lockar och ropar vi på Kenneth en lång stund, men han syns inte till.
I morse hade katten fortfarande inte kommit hem. Jag tog Roffe på samma sväng som kvällen innan och under tiden ropade och lockade jag i smörig och bebisaktig ton. Ett förtvivlat jamande hörs någonstans..jag ropar igen..det jamar igen, nu på gränsen till ylande..Ett ögonblick senare får jag syn på Kenneth långt uppe i en kvistig tall. Han tittar vädjande på mig med ögonen i kors ( han är vindögd, eller snelögd som min son säger...) allt medan
han jamar uppgivet. Jag lockar och pockar, men han går bara runt, runt stammen istället för att gå nedåt.
Jag sätter lite press på honom, genom att sakta gå hemmåt medan jag lockar. Han blir nog lite desperat för då mer eller mindre hasar/ramlar han nerför stammen och blir sittande (förmodligen i chock) på en tuva i närheten.
Jag hämtar det arma kräket och bär honom hela vägen hem. Han är full med kåda överallt, till och med på svansen,
så jag dra slutsatsen att han suttit där hela natten...
Stackars, stackars Kenneth vindögd, skvätträdd, höjdrädd och övermodig. 
Det blir en tuff sommar...
image4

RSS 2.0