Honda Shadow
Alltså om gårkvällen finns inte mycket att säga. Vi åt de fantastiska ribsen, sambon fogade kökskaklet och kvällen slutade med att värden hade en konfrontation med sin tonårige son och vi åkte hem 10.30.
Desto roligare ska vi ha ikväll...
Vi ska åka till Stockholm och hämta min nya moppe! En jättefin svart Honda Shadow, som jag ska glassa omkring med i sommar. Tyvärr har jag lovat att dela den med min son, som är i moppe åldern, med det är ok. Sambon har en Shadow sedan tidigare, så jag får väl köra den när min egen är upptagen. Vi tar Forrrrden och hoppas att den håller hela vägen, den har haft lite upptåg för sig vid dom senaste lång tripperna. Vi slänger med ett par extra batterier och håller tummarna!
Ribs och öl.
Ikväll blir det ribs och öl hos "kamelen".
Hennes sambo gör underbara revbenspjäll!! Det blir säkert lite sällskaps spel till också. Får våra sämre hälfter bestämma blir det TP eller något annat intelligent spel. Dom är två messerschmittar som kan och vet det mesta om det mesta....men men dom är snygga att se på : )
Återkommer med en resumé i morgon.
Tjing!
Livet i 190....och snelögda Kenneth
Hur kommer det sig att mitt liv alltid är någon sorts autobahn?
Tänker ofta att jag ska ta det lugnt i veckan och hinna vara kreativ, skapa, ta hand om mig själv eller bara läsa men ack nej! Jag önskar att dygnet hade mer timmar för det är sovandet som får stryka på foten när springer runt som en duracell kanin på kvällarna...
Jajja.
Vår katt Kenneth är 9 mån, kastrerad och lite skvätträdd för "otäcka" ljud ute.
I går kväll hängde han med mig och min hund Roffe på en kortare kvällsprommis.
Han trixa lite med Roffe, gjorde sken anfall, lekte kurragömma och följa john. Rätt vad det var var han "osynlig" för ett ögonblick, jag och Roffe strosade vidare hem. Plötsligen hör jag hur han jamar lite uppstudsigt, jag vänder mig om och får se Kenneth, med mycket kaxig attityd, mopsa mot en oskyldig springelspaniel lite längre bort.
Jag lockar och "kissar" för att få med honom hem, utan resultat. Ytterligare en minut senare kommer två små pudlar, som han, till min förvåning också terroriserar! Jag låtsas att det inte är min katt och går i rask takt hem.
Innan det är dags att krypa under täcket, lockar och ropar vi på Kenneth en lång stund, men han syns inte till.
I morse hade katten fortfarande inte kommit hem. Jag tog Roffe på samma sväng som kvällen innan och under tiden ropade och lockade jag i smörig och bebisaktig ton. Ett förtvivlat jamande hörs någonstans..jag ropar igen..det jamar igen, nu på gränsen till ylande..Ett ögonblick senare får jag syn på Kenneth långt uppe i en kvistig tall. Han tittar vädjande på mig med ögonen i kors ( han är vindögd, eller snelögd som min son säger...) allt medan
han jamar uppgivet. Jag lockar och pockar, men han går bara runt, runt stammen istället för att gå nedåt.
Jag sätter lite press på honom, genom att sakta gå hemmåt medan jag lockar. Han blir nog lite desperat för då mer eller mindre hasar/ramlar han nerför stammen och blir sittande (förmodligen i chock) på en tuva i närheten.
Jag hämtar det arma kräket och bär honom hela vägen hem. Han är full med kåda överallt, till och med på svansen,
så jag dra slutsatsen att han suttit där hela natten...
Stackars, stackars Kenneth vindögd, skvätträdd, höjdrädd och övermodig.
Det blir en tuff sommar...
Nytt ord!
I morse när jag stod och strök (vilket inte hör till vanligheterna) dök ordet "chatthora"
upp i skallen....varför? Kanske för jag börjat blogga?
Kan inte någon därute definiera för mig vad en "chatthora är.
Med hjälm.
Jag är sååååå snyyyyygg...
Blogga...
Hmmm detta är ett nytt forum för mig, men det ska bli intressant!
Förmodligen kommer det att bli en hel del funderande över vissa sakers tillstånd och naturligtvis måste alla mina kära vänners bloopers och blunders med : )
Jo jag tror jag kommer att njuta av att hålla min blogg igång.
Gonatt
