Optimistisk son.

Min son kom hem med taxi i fredags natt. Han var inte i ett allt för lysande tillstånd...
Ångade in och tyckte att "du kan väl bju på 150 spänn! " 
Så förvånad han blev när jag sa; Nä!! 
"Men, men hur ska jag göra då?" 
Ja inte vet jag, sa jag.
Han ångade ut igen och gestikulerade yvigt, med huvudet halvt inne genom taxirutan. 
Sen kom han in och sa att han fått lämna mobilen som pant.
Jag har inte sett till mobilen än...och har fortfarande ingen aning om hu han tänkt lösa ut den,
men han var rätt moloken dagen efter...



Även om han körde som en galning och fastnade i både buskage, avloppsbrunnar och trasmattshögar
var det mycket tryggare när han körde gå-stol än nu när han rumlar hem i taxi...




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0